Om en tanke dyker upp inom dig så håll den inne, uttala den inte direkt men ge den näring. Om man håller den tillbaka och är tyst förtätas den nämligen och ökar i styrka, på samma sätt som ånga under mottryck.
Trycket och förtätnaden vittnar om en magnetisk egenskap enligt lagen att allt som är starkare attraherar det svaga. Likartade tankeformer attraheras på så sätt från alla håll, hålls kvar och förstärker alltmer kraften hos den egna, ursprungliga tanken. Samtidigt verkar dessa tankeformer ändå så att den första formen genom tillkomsten av främmande former slipas ner, förändras och får en ny gestalt tills den når mognad. Allt detta känner du nog inom dig, även om du tror att det enbart är din egen vilja. Men du handlar aldrig helt efter din egen vilja, det finns alltid något främmande med i bilden!
Vad säger då denna process oss?
Att något fulländat enbart kan skapas genom sammanslagningen av många enskilda delar! Skapas är egentligen inte rätt ord här, utan snarare formas! Det finns nämligen inget som skapas på nytt i egentlig mening, utan det handlar alltid enbart om nya former, eftersom alla enskilda delar redan finns i den stora skapelsen. Det gäller bara att få dessa enskilda delar att samverka på vägen till fullkomnandet, därav sammanslagningen.
Sammanslagning! Hasta inte vidare utan försök att förstå begreppet på ett djupare plan: att mognad och fullkomlighet uppnås genom sammanslagning. Tesen vilar i hela skapelsen som en klenod som väntar på att bli upptäckt. Den är nära förbunden med lagen om att man enbart kan ta emot om man ger. Och vad krävs det för att fullt ut förstå dessa teser, det vill säga att själv uppleva dem? Kärlek! Och därför står kärleken också för den starkaste kraften, dess makt är obegränsad i det stora varats hemligheter!
På samma sätt som sammanslagningen bildar, slipar och formar en enskild tanke förhåller det sig även med själva människan och med hela skapelsen. I en oavbrutet pågående sammanslagning av bestående, enskilda former byter skapelsen genom viljans kraft gestalt och bildar på så sätt vägen till fullkomlighet.
Den enskilde kan inte erbjuda dig fullkomlighet, men däremot hela mänskligheten med sin mångfald av egenheter! Var och en har något som är absolut nödvändigt för helheten. Och det är också anledningen till att en person som nått stor mognad och inte längre känner några jordiska begär, älskar hela mänskligheten och inte bara en enskild människa. Det är ju endast hela mänskligheten som kan få hans mogna själ, vars strängar frilagts genom rening, att klinga i ett ackord av himmelsk harmoni. Han bär harmonin inom sig, eftersom alla strängar svänger med!
Åter till tanken som attraherade de främmande formerna och därmed växte sig allt starkare. Till slut lämnar den dig i form av kraftvågor, bryter igenom din egen persons aura och utövar en påverkan på omgivningen.
Det är det som människor kallar för en persons dragningskraft. Oinvigda säger: ”Någon har utstrålning!” Beroende på egenart kan den vara otrevlig eller trevlig, attraktiv eller frånstötande. Det är något man känner!
Men man utstrålar inte något! Processen för att framkalla känslan hos andra har sitt ursprung i att man likt en magnet attraherar allt som är andligt likartat. Och denna attraktion är kännbar för omgivningen. Men här finns även en växelverkan. I förbindelsen känner den andre sedan tydligt ens styrka, och det gör att ”sympati” väcks.
Glöm aldrig att allt andligt är magnetiskt, enligt vårt sätt att uttrycka det. Vi vet också att det starkare alltid övervinner det svaga genom attraktion, genom uppsugning. Därigenom ”tas från den fattige även det allra sista han äger.” Han blir beroende.
Det finns ingen orättvisa i detta, utan det sker helt enligt de gudomliga lagarna. Människan behöver bara ta sig samman och verkligen vilja, så är hon skyddad från det.
Nu kommer du säkert att undra vad som händer om alla vill vara starka? Om ingen har något kvar att ta? Då, min vän, kommer det att bli ett frivilligt utbyte, enligt lagen som säger att man enbart kan få genom att ge. Därför blir det inget uppehåll, utan allt av mindre värde är då utplånat.
Så kommer det sig att många blir andligt beroende på grund av lathet och ibland knappt ens klarar av att forma egna tankar längre.
Det bör understrykas att enbart det likartade attraheras. Därav ordspråket: ”Lika barn leka bäst.” Därför hittar alkoholisterna alltid varandra och rökarna känner mer ”sympati” för rökare, på samma sätt som pratkvarnar, spelare och så vidare; men även de ädelt sinnade finner varandra i sitt sökande efter högre mål.
Det tar dock inte slut här: all andlig strävan kommer till slut även att manifestera sig fysiskt, eftersom allt andligt tränger in i det grovmateriella. Här träder lagen om verkan och återverkan in, eftersom en tanke alltid står i förbindelse med sitt ursprung och genom denna förbindelse åstadkommer en återverkan.
Här menar jag uteslutande de verkliga tankarna, de som bär den själsliga förnimmelsens livskraft inom sig. Inte det slöseri med krafter som redskapet, vilket anförtrotts dig i form av hjärnsubstans, håller på med. Det är blott flyktiga tankar som visar sig i ett virrvarr av skugglika dunster, som lyckligtvis snabbt skingras igen. Sådana tankar kostar dig bara tid och kraft, och du slösar bort en tillgång som du blivit anförtrodd.
Om du till exempel på allvar grubblar över någonting kommer denna tanke genom tystnadens kraft att bli starkt magnetisk. Den drar till sig allt som liknar den och befruktas på så sätt. Den mognar och överskrider ramarna för det som är normalt och tränger på så sätt även in i andra sfärer, som förser den med ett tillflöde av högre tankar – inspirationen! Därför måste grundtanken vid inspirationen utgå från dig själv, i motsats till hur det förhåller sig med ett medium. Den måste bilda en bro till den andra sidan, till den andliga världen, för att medvetet ösa ur dess brunn.
Inspiration har därför ingenting att göra med medialitet.
Genom inspirationen mognar tanken inom dig. Du närmar dig förverkligandet och får genom din kraft allt sådant att förtätas och realiseras som redan har funnits där i form av otaliga enskildheter, vilka svävat omkring i universum som tankeformer.
På det viset skapar du en ny form genom sammanslagningen och förtätningen av något som sedan länge existerat i anden! I hela skapelsen är det därför enbart formerna som skiftar, eftersom allt annat är evigt och oförstörbart.
Akta dig för förvirrade tankar och ytligt tänkande. Flyktighet straffar sig hårt, eftersom den snabbt degraderar dig till en tummelplats för främmande inflytande, vilket lätt gör dig på dåligt humör, lynnig och orättvis mot din närmaste omgivning.
Om du har en sann tanke och håller fast vid den så kommer den samlade kraften förr eller senare att sträva mot ett förverkligande; all utveckling sker nämligen helt och hållet på ett andligt plan, eftersom all kraft enbart är andlig! Det som sedan blir synligt är ingenting annat än de sista konsekvenserna av en föregående andlig-magnetisk process, som alltid sker regelbundet och enligt en bestämd ordning.
Var observant! Om du tänker och känner efter så får du snart ett bevis på att allt verkligt liv egentligen bara kan vara i det andliga! Enbart i det andliga finns ursprunget, men även utvecklingen. Du måste dra slutsatsen att allt du kan se med dina kroppsliga ögon i själva verket bara är effekterna av den evigt pådrivande anden.
Varje handling, till och med en människas allra minsta rörelse, är från början en andlig vilja. Kropparna utgör här bara redskap som fått liv genom anden, och som själva först blev förtätade genom andens kraft. Samma sak med träden, stenarna och hela jorden. Allt får liv genom den skapande anden, allt genomströmmas och drivs av den.
Men eftersom hela materien, det vill säga det jordiskt synliga, enbart är en följd av det andliga livet, är det inte svårt att förstå att även de jordiska förhållandena bildas i enlighet med hur det närmast omgivande andelivet är. Den logiska följden av det är uppenbar: Människan själv har genom skapelsens visa inrättning fått kraft att forma förhållandena med hjälp av Kraft från Skaparen själv. Lycklig är den som enbart nyttjar den till att göra gott! Men ve den som låter sig förledas att använda den till att göra ont!
Hos människorna är anden omgiven och fördunklad av det jordiska begäret, som fäster hos den likt barlast, tynger och drar ned den. Människornas tankar är nu viljeakter i vilka andens kraft slumrar. Det är upp till människan om hon tänker gott eller ont, och därmed kan hon leda den gudomliga Kraften mot såväl det goda som det onda! Det är det som är människans ansvar; belöningen eller bestraffningen uteblir aldrig, eftersom tankarnas samtliga följdverkningar alltid återvänder till utgångspunkten. Denna växelverkan är ständigt verksam, den är fullständigt oomkullrunkelig, obönhörlig. Men också omutlig, sträng och rättvis! Är det inte samma egenskaper som man brukar tillskriva Gud?
Även om många av dagens icke-troende inte längre vill veta av någon Gudom kan det inte ändra på de fakta som jag nämnt. Folk behöver bara utelämna det lilla ordet ”Gud” och allvarligt förkovra sig i vetenskapen så kommer de att finna exakt samma sak, fast annorlunda uttryckt. Är det inte löjligt att fortsätta bråka om det?
Naturlagarna kan ingen människa kringgå, ingen kan motsätta sig dem. Gud är den Kraft som driver naturlagarna; Kraften som ingen ännu har fattat, ingen har sett, men vars följdverkningar alla människor dagligen, i varje ögonblick, ja i bråkdelen av varje sekund måste se, känna och iaktta, bara de har viljan att se – i sig själva, i alla djur, alla träd, alla blommor, i varje fiber av ett löv när det vecklar ut sig för att vända sig mot ljuset.
Är det inte blindhet att hårdnackat motsätta sig detta, samtidigt som alla människor, även de envisa förnekarna själva, erkänner existensen av denna Kraft? Vad är det som hindrar dem från att kalla denna allmänt erkända Kraft för Gud? Är det barnsligt trots? Eller är det en sorts skam över att behöva medge att man hela tiden hårdnackat försökt förneka något vars existens man alltid varit medveten om?
Antagligen inget av det. Orsaken ligger nog i att mänskligheten konfronterats från så många håll med nidbilder av den stora Gudomen, att den efter att grundligt ha granskat dem inte kunde bifalla någon av dem. Gudomens allomfattande och genomsyrande Kraft måste ju bli förminskad och vanhedrad när man försöker fånga den på bild!
Vid närmare eftertanke finns det ingen bild som kan göra den rättvisa. Just för att varje människa bär tanken om Gud inom sig motsätter hon sig, full av aningar, varje inskränkning av den stora, ofattbara Kraft som skapade henne, som vägleder henne.
Dogmen bär skulden hos en stor del av dem som i sin motsägelse söker överskrida alla mål, alltför ofta i strid mot sin egen inre övertygelse.
Men stunden för det andliga uppvaknandet är inte långt bort! Stunden då man tyder Frälsarens ord och uppfattar Hans stora frälsarverk på rätt sätt; Jesus frälste oss från mörkret genom att visa vägen till Sanningen, genom att i egenskap av människa visa vägen till de ljusa höjderna! Och genom blodet på korset satte Han ett sigill på sin övertygelse.
Sanningen har aldrig varit en annan än den var redan då. Den är densamma idag och kommer att vara densamma om tiotusentals år, eftersom den är evig!
Lär dig därför lagarna som finns inskrivna i skapelsens stora bok. Att följa dem betyder att älska Gud! På det viset stör du inte harmonin med missljud utan bidrar tvärtom till att låta det brusande ackordet nå fulländning.
Oavsett om du säger: Jag underkastar mig frivilligt de bestående naturlagarna eftersom det är för mitt bästa, eller: Jag fogar mig efter Guds Vilja, som uppenbarar sig i naturlagarna, eller också: Jag fogar mig efter denna ofattbara Kraft som driver naturlagarna – gör det någon skillnad i dess verkan? Kraften finns där och du erkänner den, du måste ju erkänna den, eftersom du inte har något annat val när du väl tänker efter … och därmed erkänner du din Gud, Skaparen!
Och denna Kraft verkar även när du tänker! Missbruka den därför inte till det onda, utan tänk gott! Glöm aldrig bort att du använder en gudomlig Kraft när du skapar tankar, en kraft med vilken du kan nå det allra renaste, det allra högsta!
Glöm aldrig bort att följderna av alla dina tankar alltid faller tillbaka på dig, beroende på styrka, storlek och spridning av tankens verkan – såväl i det goda som i det onda.
Eftersom tanken är andlig kommer även följderna att vara andliga. De träffar dig oavsett om det blir här på jorden eller efter din bortgång, i det andliga. Eftersom de är andliga är de ju inte heller bundna vid materien. Det innebär att kroppens upplösning inte upphäver följderna! Återgäldandet kommer garanterat, förr eller senare, här eller där.
Den andliga förbindelsen med alla dina gärningar finns kvar, eftersom även de jordiska, materiella gärningarna har ett andligt ursprung genom tanken som skapade dem. De finns kvar även när allt jordiskt har försvunnit. Därför heter det också att ”följderna av våra gärningar förr eller senare alltid kommer att slå tillbaka mot oss.”
Om du vid återgäldandet fortfarande är här på jorden eller om du är här igen, så verkar denna kraft ur det andliga beroende på sättet – såväl i det goda som i det onda – genom omständigheterna, genom din omgivning eller direkt på dig själv, på din kropp.
Här bör man än en gång särskilt understryka att det verkliga, egentliga livet utspelar sig på ett andligt plan! Och där finns varken tid eller rum, därför inte heller någon åtskillnad. Det står över jordiska begrepp. Det är anledningen till att följderna träffar dig var du än befinner dig, vid den tid då följdverkningarna – enligt den eviga lagen – återvänder till utgångspunkten. Ingenting går härvid förlorat, allt kommer tillbaka.
Detta besvarar även den så vanliga frågan hur det kommer sig att till synes goda människor ibland får lida svår nöd i till exempel en jordbävning. Det ses som orättvist. Men det är skulder som måste betalas!
Du känner till svaret på frågan nu; din kropp spelar nämligen ingen roll här. Din kropp är ju inte du själv, den är inte hela ditt ”jag”, utan blott ett redskap som du valde eller som du tvingades ta, beroende på lagarna i det andliga livet – lagar som du även kan kalla för kosmiska lagar om du tycker att det känns mer förståeligt. Det aktuella jordelivet är bara en kort del av din egentliga existens.
Tanken skulle kännas förkrossande om det inte hade funnits något sätt att undkomma – någon skyddande makt som motverkar det. Vem skulle inte resignera när han vaknar till det andliga och önska att få fortsätta i sin gamla lunk. Man vet ju inte vad som kommer att vänta en, vad som kommer att drabba en i form av tidigare skulder! Eller som folk brukar säga: ”Gamla skulder måste betalas”.
Men oroa dig inte! I och med uppvaknandet har den stora skapelsen i sin visdom även visat dig vägen, nämligen genom den goda viljans kraft, som jag redan nämnt. Den avvärjer hotet från en utlösande karma eller upphäver det helt.
Även det har Faderns Ande lagt i dina händer. Den goda viljans kraft formar en cirkel omkring dig, vilken löser upp allt det onda som attackerar dig eller i alla fall försvagar det betydligt – på samma sätt som atmosfären som bildar ett skyddande skikt runt jordklotet.
Men den goda viljans kraft, detta starka skydd, får näring och frodas genom tystnadens makt.
Därför manar jag än en gång alla er som söker:
”Håll era tankar rena och öva er sedan i första hand i tystnadens makt om ni vill nå högre.”
Fadern har redan lagt all den kraft ni behöver inom er! Ni behöver bara använda den!