Vad söker Ni? Säg, varför denna våldsamma trängsel? Det går som ett sus genom världen och folken översköljs av en störtflod av böcker. De lärde gräver i gamla skrifter, forskar och grubblar tills de drabbas av andlig utmattning. Profeter dyker upp med varningar och förebud … från alla håll vill man plötsligt feberaktigt sprida nytt ljus!
Det stormar idag runt mänsklighetens omtumlade själ, men inte svalkande eller uppfriskande, utan brännande och tärande. Det suger ut den sista musten ur det som finns kvar i vår tids sönderslitna själ.
Då och då hörs det även ett viskande, ett sus av en växande förväntan inför något kommande. Varenda nerv är orolig, spänd av en omedveten längtan. Det vibrerar och sjuder, men över det hela ligger mörkt ruvande en sorts bedövning. Olycksbådande. Vad kommer den tvunget att föra med sig? Förvirring, småaktighet och fördärv, så länge man inte med all kraft river sönder det mörka skikt som andligt omsluter hela jordklotet. Med samma mjuka seghet som ett smutsigt moras, absorberar och kväver det varje uppstigande ljus tanke innan den vuxit sig stark. Lika otäckt tyst som ett sumpträsk kväver det all vilja till att göra gott i dess linda och förstör och förintar den långt innan den kan ge upphov till en gärning.
Men de sökandes rop efter ljus, vilket ger kraft att skingra slammet, förs iväg, tonar bort i ett ogenomträngligt valv som byggts upp av just dem
som utger sig för att hjälpa. De erbjuder stenar i stället för bröd!
Titta på alla dessa böcker:
Människans själ blir enbart uttröttad av dem, inte upplivad! Och det är ett bevis på meningslösheten med allt det som erbjuds, eftersom det som tröttar ut själen aldrig är rätt. Andlig spis ger genast vederkvickelse, Sanning friskar upp och Ljus är upplivande!
Vanliga människor måste ju bli modfällda när de ser vilka murar som de så kallade ockulta vetenskaperna byggt upp runt andligheten. Hur ska vanliga människor kunna förstå de lärdas meningar, de främmande uttryckssätten? Ska det andliga enbart vara reserverat för ockultister?
Samtidigt talar man om Gud! Måste man först bygga en högskola för att uppnå de färdigheter som krävs för att förstå begreppet Gud? Vart leder detta begär som till största delen enbart bottnar i ärelystnad?
Läsarna och åhörarna vinglar likt berusade från det ena stället till det andra, osäkra, ofria i sig själva, ensidiga, eftersom de letts bort från den enkla vägen.
Lyssna, ni modfällda! Titta upp, ni som verkligen söker. Vägen till det allra Högsta ligger öppen för alla människor! Bildning öppnar inte dörren till den!
Jesus Kristus, vår stora förebild på den sanna vägen till Ljuset, valde han sina lärjungar bland de bildade fariséerna? Bland de skriftlärda? Nej, han hämtade dem bland vanligt, enkelt folk, eftersom de inte behövde kämpa mot den stora villfarelse som säger att vägen till Ljuset mödosamt måste studeras, att den måste vara svår.
Denna tanke är människans största fiende, den är lögn!
Därför bort med all vetenskaplighet när det handlar om det heligaste inom människan, det som ska förstås i sin helhet! Bort med det, eftersom vetenskap som en produkt av den mänskliga hjärnan inte kan bli något annat än ett lappverk.
Tänk efter, hur skulle mödosamt inlärd vetenskap kunna leda till Gudomen? Vad är kunskap egentligen? Kunskap är det som hjärnan kan förstå. Men hur begränsad är inte hjärnans uppfattningsförmåga, fjättrad som den är vid rum och tid. Den mänskliga hjärnan klarar inte ens av att förstå begrepp som evigheten och oändligheten. Just de begrepp som oskiljaktigt är förbundna med Gudomligheten.
Men hjärnan är tyst inför denna ofattbara Kraft som genomströmmar allt varande och som hjärnan själv får sin energi ifrån. Den Kraft som alla ser som något självklart, varje dag, varje timme, varje ögonblick. Den kraft som även vetenskapen alltid har erkänt som något bestående och som man ändå förgäves försökt fatta, försökt förstå med hjärnan, det vill säga med vetandet och förnuftet.
Så bristfällig är alltså hjärnan, vetenskapens grundbult och redskap. Dess begränsning genomsyrar naturligtvis även de verk som hjärnan skapar, det vill säga själva vetenskapen. Därför är vetenskapen säkert bra för de efterföljande, så att de bättre kan förstå, dela in och sortera allt det som de fått i färdigt skick av sina föregångares skaparkraft. Däremot kommer hjärnan ovillkorligen att misslyckas om den vill utnämna sig själv till ledare eller kritiker, i alla fall så länge den fortsätter att vara så hårt bunden vid förnuftet, det vill säga hjärnans fattningsförmåga.
Det är anledningen till att vetenskapen och även mänskligheten, som rättar sig efter den, gång på gång fastnar i detaljer. Samtidigt bär alla människor detta stora, ofattbara hela som en gåva inom sig, fullt kapabla att nå det ädlaste och högsta utan ansträngande studier!
Därför bort med det andliga slaveriets meningslösa tortyr! Inte för inte uppmanar den store Mästaren oss: ”Bli som barnen!”
Den som bär på en stark vilja att göra gott och anstränger sig för att hålla sina tankar rena, han har redan funnit vägen till det allra Högsta! Honom kommer allt annat till del. För det krävs varken böcker eller psykiska ansträngningar, varken askes eller eremitliv. Han kommer att bli frisk till kropp och själ, befriad från alla sjukliga grubblerier, eftersom all överdrift är skadlig. Ni ska vara människor, inte drivhusväxter som genom ensidiga odlingsförhållanden knäcks av första lilla vindpust!
Vakna! Se er om! Lyssna på ert inre! Det är det enda som kan öppna vägen!
Bry er inte om kyrkornas strider. Den store Sanningssägaren Jesus Kristus, förkroppsligandet av den gudomliga Kärleken, frågar inte efter religionstillhörighet. Vad betyder egentligen religionstillhörighet idag? Bojor för människans fria ande, förslavning av den gudomliga Gnista som bor inom er; dogmer, som försöker pressa in Skaparens verk och även dennes stora Kärlek i former gjutna av människors tankar. Detta innebär en rasering av det Gudomliga, en systematisk nedvärdering.
Alla de som menar allvar med sitt sökande stöts bort på det viset, eftersom de då aldrig kan uppleva den stora verkligheten inom sig själva. Vilket leder till att deras längtan efter Sanningen blir allt mer hopplös och att de till slut förtvivlar över sig själva och världen.
Därför vakna! Riv ner dogmens murar inom er, slit av er ögonbindeln, så att den Högstes rena Ljus oförvanskat kan nå fram till er. Er själ kommer glädjestrålande att svinga sig upp mot höjderna och jublande uppleva all den stora Faderskärlek som inte känner till några begränsningar av jordiskt förnuft. Äntligen förstår ni att ni är en del av den, ni omfattas av den helt och utan ansträngning, ni förenas med den och vinner på så sätt varje dag, varje timme nya Krafter, vilket gör ert uppstigande ur kaoset till en självklarhet!