Det blev ljus här på jorden, på samma sätt som det borde ha blivit när hoppets stjärna strålade över ett stall i Betlehem.
Men ljuset uppfattades då av endast några få vars åhörare, så som var brukligt hos människorna, ganska snart förvanskade och förvrängde det samt försökte ersätta det glömda med sina egna tankar. På så sätt skapade de enbart ett virrvarr av tankar, vilket idag skall gälla som oantastlig sanning.
Av rädsla att allt kommer att störta in om den minsta lilla pelaren visar sig osann, blir varje ljusstråle som skulle kunna ge insikt motarbetad, besudlad och – om inte det fungerar – åtminstone förlöjligad med en elakhet och ondska som tydligt visar den klartänkte att den har sitt ursprung i rädslan! Men klartänkthet finner man bara sällan här på jorden.
Trots det måste den sanna insiktens ljus äntligen nå hela mänskligheten!
Tiden är inne då allt det osunda som människohjärnan hittat på sopas ut ur skapelsen. Då kan det inte längre stå i vägen för insikten att sanningen ser annorlunda ut än de ohållbara formationer som – i en strävan efter världslig makt och jordisk beundran – skapats av skrytsam arrogans och affärssinne, sjuklig inbilskhet och ett hyckleri sprunget ur inskränkthetens unkna moras.
Förbannelse må vila över dem som vilseledde och förslavade miljoner människor så till den grad, att de nu inte längre vågar öppna sina ögon mot ljuset. I stället hånar de blint allt som låter avvikande från det de är vana vid att höra, i stället för att äntligen lyssna och fråga sig själva om det nya inte kommer närmare deras förståelse än det de hittills har lärt sig.
Öronen är igenproppade och man ser ängsligt till att ingen frisk fläkt når fram till dem. Egentligen beror det enbart på lathet och en rädsla för att den friska fläkten och det därmed förknippade tillfrisknandet medför andlig rörlighet, som tvingar en att anstränga sig själv. I motsats till den nuvarande – till synes bekväma – andliga slummer som har en bedövande, permanent sömn till följd och därför enbart ger fria händer åt det förvridna, fördärvliga och sluga förnuftet!
Men det tjänar inget till att hålla för öronen för det nya ordet eller att blunda så inte ljuset bländar och skrämmer er! Med våld kommer ni nu att skrämmas upp ur denna sorgliga bedövning! Huttrande kommer ni att stå inför det kalla ljuset som obarmhärtigt blottar er från alla falska höljen. Huttrande – eftersom er andliga gnista inom er inte längre går att tända så att den sprider sin värme utåt och förenar sig med ljuset.
Det är ju så lätt för er att tro på det otroliga; då behöver ni nämligen inte anstränga er och tänka och pröva själva. Just för att det otroliga inte klarar någon prövning enligt de gudomliga naturlagarna, måste ni helt enkelt tro utan att fråga efter hur eller varför. Ni måste tro blint på det och det gör er stora i ert tycke! Ni som känner er särskilt troende i er bekvämlighet upphöjer er själva helt enkelt över alla tvivel – då känner ni er bekväma, trygga, ädla, fromma och saligblivande!
Men det betyder inte att ni har höjt er över alla tvivel, utan ni har bara varit fega och gått förbi! Ni var för tröga i anden för att själva göra något och föredrog blind tro framför vetskap om det naturliga skeendet som styrs av den gudomliga viljans lagar. Och till det fick ni hjälp av den mänskliga hjärnans uppdiktade alster. Ju mer omöjligt och obegripligt någonting är som ni ska tro på, desto bekvämare blir det också att blint tro på det i dess bokstavliga betydelse, eftersom det är det enda man kan göra. Då måste helt enkelt vetskap och övertygelse kopplas bort.
Endast det omöjliga kräver blind, villkorslös tro, eftersom varje möjlighet genast stimulerar till självständigt tänkande. Där det finns sanning, som alltid är naturlig och följdriktig, där börjar också automatiskt tänkandet och förmågan att förstå. Det upphör först när det inte längre hittar något naturligt, med andra ord, när sanningen inte är närvarande. Och enbart genom förmågan att känna efter kan någonting bli till övertygelse, och endast övertygelsen kan ge människoanden dess värde!
Därmed sluts nu även cirkeln, som började med den heliga natten i Betlehem. Och när cirkeln sluts måste också allt det oriktiga i berättelserna kastas ut för att låta sanningen segra. Mörkret som mänskligheten skapat skingras av det inträngande ljuset!
Alla myter som med tiden vävts kring Jesu liv måste falla, så att det äntligen framstår i sin rena form, enligt Guds lagar. Något annat hade inte varit möjligt i skapelsen. Hittills har ni med era egentillverkade kulter lätt-troget och skändligt förnekat Skaparens, er Guds, fullkomlighet.
Medvetet framställer ni därmed Hans vilja som ofullkomlig! Jag har sagt det förut och ni kan vrida och vända er hur ni vill, det finns inte en enda undanflykt som kan skydda er från det faktum att ni varit för tröga att tänka själva. Ni hedrar inte Gud genom att blint tro på saker som inte är förenliga med skapelsens urlagar! Tvärtom, om ni tror på Skaparens fullkomlighet måste ni förstå att ingenting kan ske här i skapelsen utan att det följer Guds orubbliga lagar. Det är det enda sättet att verkligen hedra Honom.
Den som tänker annorlunda tvivlar på Skaparens, sin Guds, fullkomlighet! Så länge det fortfarande finns möjlighet till förändringar eller förbättringar kan det nämligen inte finnas någon fullkomlighet! Utveckling däremot är något annat. Den är önskad och avsedd för skapelsen. Men den måste uppstå som en följd av redan bestående lagars verkan. Sammantaget kan det dock inte leda till de saker som många troende bokstavligen tar för givet som självklarheter i Jesu liv!
Vakna äntligen upp ur era drömmar, bli sanna inom er själva! Det kan inte sägas ofta nog att det enligt skapelsens lagar är omöjligt för en människokropp att födas utan föregående, grovstofflig befruktning. Lika omöjligt är det att en grovstofflig kropp blir upptagen i det finstoffliga riket efter sin jordiska död, för att inte tala om det verkliga eller det andliga riket! Och eftersom Jesus föddes här på jorden betyder det också att händelsen måste ske enligt Guds grovstoffliga lag om en föregående befruktning.
Gud skulle ju ha handlat mot sina egna lagar om det hade skett så som berättelserna gör gällande. Men det kan Han inte, eftersom Han från allra första början är fullkomlig och därmed även Hans vilja som finns inneboende i skapelselagarna. Den som vågar tänka annorlunda tvivlar på denna fullkomlighet och därmed i slutänden även på Gud! Gud utan fullkomlighet skulle inte vara Gud. Det finns inga undanflykter! Denna enkla visshet går inte att rubba för en människoande, även om det måste skaka om grundvalarna för många hittills rådande åsikter. Här finns det bara antingen – eller. Allt eller inget. Det går inte att bygga någon bro, eftersom det inte kan finnas något halvdant, ofärdigt i gudomen! Inte heller i det som handlar om Gud!
Jesus alstrades på ett grovstoffligt sätt, annars skulle den jordiska födelsen inte ha varit möjlig.
Endast några få personer uppfattade då stjärnan som ett uppfyllande av löftena. Bland dem fanns Maria själv och Josef, som var skakad och dolde sitt ansikte.
Tre konungar hittade vägen till stallet och överlämnade jordiska gåvor; men sedan lämnade de barnet skyddslöst kvar. De skulle ju bereda marken för barnet med sina skatter och sin makt, så att det inte skulle utsättas för lidanden under sitt uppdrag. De hade inte fullt ut förstått sin upphöjda roll, trots att de hade fått ingivelsen som gjorde att de hittade barnet.
Oron drev Maria bort från Nasaret. Josef som såg hennes tysta lidande, hennes längtan, uppfyllde hennes önskan enbart för att göra henne glad. Han lämnade över ledningen för snickeriverkstaden till den äldste bland sina medhjälpare och reste med Maria och barnet till ett främmande land. Vardagens slit och de dagliga bekymren gjorde att minnet av den strålande stjärnan sakta bleknade hos båda två, särskilt som Jesus under sin barn- och ungdom inte väckte något uppseende utan betedde sig helt naturligt som vilket barn som helst.
Först när Josef, som alltid hade varit en faderlig vän till Jesus, återvände till sin hemstad för att dö såg han i dödsögonblicket korset och duvan ovanför Jesus, då denne stod ensam vid hans dödsbädd. Han rös när han uttalade sina sista ord: ”Så det är Du i alla fall!”
Jesus visste ingenting om detta tills han mötte Johannes, om vilken han hade hört att han förkunnade visdomar och döpte folk vid Jordanfloden.
I och med denna grovstoffliga handling som dopet innebar började budskapet att få en fast förankring i det grovstoffliga. Bindeln föll. Jesus var från och med detta ögonblick medveten om att han skulle sprida sin Faders ord till mänskligheten på jorden.
Hela hans liv kommer att uppenbara sig för er, så som det verkligen har varit, avklätt från alla mänskliga hjärnors fantasifoster! I och med skeendets slut kommer domen att falla och ge sanningen segern, vilken inte får grumlas under lång tid framöver!
Maria kämpade med sina tvivel, som förstärktes av hennes moderliga omsorg om sonen fram till den svåra Golgatavandringen. Vilket är helt mänskligt och inte övernaturligt. Inte förrän där fick hon till slut insikt om hans uppdrag och därmed sin tro.
Men nu vid stjärnans återkomst bör alla misstag ha gottgjorts genom Guds nåd – på samma sätt som alla de fel som begåtts av dem som försvårade Jesu väg men inte gjorde det av halsstarrighet eller onda avsikter och som nu, när cirkeln sluter sig, nås av insikt och ångrar sin underlåtenhet eller sina misstag.
I och med deras vilja till botgöring kommer den uppgående, strålande stjärnan att ge dem frälsning. Befriade kan de jubla och tacka Honom som i sin visdom och godhet skapat lagarna vilka alla varelser måste rätta sig efter och lyda.