Uppstigningen

Snärj er inte i något nät, ni som strävar efter insikt, utan bli seende!

Ett oåterkalleligt krav på botgöring vilar på er genom den eviga lagen, det kan ni aldrig vältra över på någon annan. De bördor som ni lastar på er genom era tankar, ord eller handlingar kan ingen lyfta bort utom ni själva! Betänk: annars skulle den gudomliga Rättvisan inte vara något annat än ett tomt eko, med den skulle även allt annat rasa samman.

Därför, befria er! Slösa inte tid, sätt upp ett mål för denna botgöring! Den ärliga viljan till det goda, det bättre – vilken får ännu mer kraft genom den sant upplevda bönen – ger frälsning!

Utan en uppriktig, stark vilja till det goda kan ingen botgöring ske. Det nedriga kommer då hela tiden att ge sig självt ny näring till sin fortsatta existens och därmed oavbrutet kräva ny botgöring, så att det som ständigt förnyas framstår som en enda last, ett enda lidande! Det är dock en hel kedja utan ände, vilken hela tiden bildar nytt innan det föregående kan upplösas.

Då kommer aldrig frälsningen, eftersom det hela tiden kräver botgöring. Det blir som en kedja som fjättrar er vid marken. Samtidigt är faran stor att man sjunker ännu djupare. Därför ryck upp er för att vilja gott, ni som fortfarande befinner er i detta liv eller ni som enligt er själva redan är i livet bortom detta! Om man alltid vill det goda måste det bli slut på all botgöring, eftersom den som vill gott och verkar gott inte ger näring till förnyad botgöring. Och då kommer också befrielsen, frälsningen! Enbart genom den kan ni stiga upp mot Ljuset. Hörsamma varningen! Det finns ingen annan väg för er! Inte för någon!

Därmed kommer även vissheten om att det aldrig kan vara för sent. Väl för den enskilda gärningen, visst, den måste ni sona, men i det ögonblick som ni allvarligt börjar sträva efter det goda sätter ni punkt för er botgöring. Ni blir då förvissade om att den måste ta slut någon gång och att er uppstigning har börjat! Sedan kan ni gladeligen sätta igång med er botgöring. Allt ni kommer att möta därefter kommer att ske till ert bästa, kommer att föra er närmare frälsningen och befrielsen.

Förstår ni nu hur viktigt det är att med all kraft börja vilja det goda och tänka rena tankar? Att inte sluta med det, utan att klamra sig fast vid det med all er längtan, all energi? Det lyfter er högt! Det förändrar er och er omgivning!

Betänk att varje jordeliv är en kort skola, att köttets död inte innebär slutet för er själva. Ni kommer att leva för alltid eller dö för alltid! Njuta av evig lycka eller lida för evigt!

Den som tror att allting är slut, att allting har jämnats ut med den jordiska begravningen, bör vända om och gå sin väg; ty han vill enbart vilseleda sig själv. Förfärad kommer han sedan att stå inför sanningen och beträda lidandets väg … måste beträda den! Hans sanna jag, blottat från sin kropps skyddande hölje vars täthet omgav honom som en mur, kommer sedan att dras till, omringas och hållas fast av det för honom likartade.

Det blir svårare för honom att rycka upp sig till att allvarligt vilja det bättre, vilket skulle kunna befria och lyfta upp honom. Under lång tid kommer det att vara omöjligt, eftersom han nu underkastat sig inflytandet från den likartade omgivningen. Den bär ingen ljus tanke inom sig, vilken skulle kunna väcka och stödja honom. Han utsätts för ett dubbelt lidande under det som han själv har skapat.

Av detta skäl blir vägen uppåt mycket svårare än i köttet och blodet, där det goda vandrar sida vid sida med det onda – vilket enbart möjliggörs av jordekroppens skyddande hölje. Ty jordelivet är en skola, där varje ”jag” får möjlighet att vidareutvecklas efter sin egen fria vilja.

Därför, ryck äntligen upp er! Frukten av varje tanke faller tillbaka på er, här eller där, ni bör njuta av den! Ingen människa kan fly undan detta faktum!

Vad har ni för nytta av att likt strutsar skyggt stoppa huvudet i sanden inför verkligheten? Våga möta dessa fakta med stadig blick! På så sätt underlättar ni för er själva, ty här kommer ni snabbare framåt.

Sätt igång! Men var medveten om att allt det gamla måste betalas. Var inte dåraktiga, förvänta er inte att lyckan genast kommer flygande genom dörrar och fönster. Kanske har en del av er fortfarande en jättelång kedja att lösa. Men de som blir modfällda av detta skadar enbart sig själva, eftersom det inte kan besparas och tas ifrån dem. Genom att tveka gör de allting bara svårare, kanske omöjligt för lång tid framöver.

Det borde vara en sporre att inte slösa någon tid, ty med det första steget kommer ni att börja leva! Lycklig är den som fattar mod till detta, han kommer att bli befriad från det, bit för bit. Med jättesprång kan han rusa framåt, jublande och tacksam kommer han att ta de sista hindren, sedan blir han fri!

De stenar som hans felaktiga handlande tornat upp framför honom till en mur som måste hindra framåtskridandet, kommer då inte bara att röjas undan, utan tvärtom, de kommer att läggas framför honom så att han ser dem och övervinner dem, eftersom han måste betala för alla misstag. Men han kommer snart att förvånad och beundrande se kärleken som omger honom så fort han visar sin goda vilja.

Han kommer att få hjälp på sin väg, på samma sätt som en mor hjälper sitt barn under dess första försök att gå. Om det finns saker i hans tidigare liv som skrämmer honom och som han hellre hade låtit vila … kommer han helt oväntat att ställas inför dem! Han måste fatta ett beslut och handla. Tydligt kommer han att känna detta krav genom sammanlänkningen. Om han då vågar ta det första steget i den fasta tron att den goda viljan kommer att segra, löser sig den ödesdigra knuten, han tar sig igenom och är fri från den.

Så fort denna skuld är betald kommer nästa att närma sig i någon form och liksom kräva att även den betalas.

På så sätt sprängs banden som snärjde och tyngde honom, det ena efter det andra. Han känner sig lättad! Och lättnadskänslan, som många av er säkert har upplevt någon gång, är ingen villfarelse utan resultatet av ett faktum. Anden, som befriats från trycket, blir lätt och skjuter enligt lagen om den andliga tyngdkraften upp i höjden där den i överensstämmelse med sin lätthet hör hemma.

På så sätt måste den hela tiden stiga uppåt, mot det efterlängtade Ljuset. Att vilja det onda trycker ned anden och gör den tung, medan det goda lyfter den uppåt.

Även här har Jesus redan visat er den lätta vägen, som ovillkorligen leder till målet; ty det finns en djup sanning i de enkla orden ”Älska din nästa så som dig själv”.

Därmed gav Han er nyckeln till friheten, till uppstigningen! Eftersom dessa ord är oantastliga: Det som ni gör mot er nästa, det gör ni i själva verket mot er själva! Enbart mot er själva, eftersom allting enligt de eviga lagarna ovillkorligen faller tillbaka på er, på gott eller ont, oavsett om det fortfarande sker här eller där. Förr eller senare sker det! Därför har den lättaste av vägar visats er: hur ni bör förstå steget till den goda viljan.

Ni ska ge till er nästa med ert väsen, på ert sätt! Inte nödvändigtvis med pengar eller materiella ting. Ty då skulle ju de medellösa uteslutas från möjligheten att ge. Och i detta väsen, i detta att ge av sig själv i umgänget med er nästa, i hänsynen och aktningen som ni frivilligt erbjuder henne, finns ”kärleken” som Jesus talar om. I den finns även hjälpen ni ger er nästa, eftersom hon förmår ändra sig själv eller fortsätter klättra uppåt, eftersom hon kan bli starkare genom den.

Återverkningarna av det lyfter dock snabbt upp er i en växelverkan. Genom dem får ni ständigt nya krafter. Med stormsteg kommer ni då att sträva mot Ljuset …

Stackars dårar som fortfarande frågar sig: ”Vad kan jag vinna på att lämna allt det invanda och ändra mig?”

Det handlar väl inte om en affärsuppgörelse? Och om de enbart skulle vinna på det som människor, upplyfta i sitt väsen, så skulle det redan vara mödan värt. Men det är så oändligt mycket mer! Jag upprepar: Genom att börja vilja gott sätter man även punkt för kravet på botgöring som man måste uppfylla, som man aldrig kan undkomma. Ingen annan kan ta på sig detta.

Genom sitt beslut kan människan skönja slutet på botgöringen. Det är mycket värdefullare än alla världens skatter. Därmed befriar hon sig från slavbojorna som hon själv ständigt fjättrar sig med. Vakna ur er sömn som frestar på nerverna. Låt äntligen uppvaknandet börja!

Bort med ruset som förlamar och lämnar er i villfarelsen att Guds frälsning är ett fribrev för er att hela livet bekymmerslöst få ägna er åt själviskhet – så länge ni bara omvänds och blir troende i slutet, och lämnar jorden i tron på Messias och Hans gärning! Enbart dårar förväntar sig ett så fattigt och bristande verk av Gudomen! Det skulle ju innebära att odla ondskan! Tänk på det, befria er!