Sammanfattning - gralsbudskap.se

Innehållsöversikt

Kapitel 05

När det i läsekretsen talas om det ”gamla” budskapet menar man den ”stora utgåvan” från 1931, den år 1934 utgivna ”Nachklänge zur Gralsbotschaft” (Efterklanger till Gralsbudskapet) band I samt de enskilda föreläsningar, som hade kommit ut fram till slutet av år 1937 (till viss del i tidskriften ”Die Stimme”). De ställs mot Gralsbudskapet ”Im Lichte der Wahrheit” (I sanningens ljus) band I, II, III – ”Ausgabe letzter Hand”. Samtidigt betecknas Gralsbudskapet ”Im Lichte der Wahrheit” (I sanningens ljus), stora utgåvan 1931, ofta som det ”egentliga” budskapet eller som ”urversionen” av Gralsbudskapet. Man får intryck av att denna utgåva från 1931 på något sätt fallit ”färdig från himlen”, medan ”Ausgabe letzter Hand” framställs som en omarbetning – samtidigt som det dessutom har uppkommit tvivel om det verkligen var Abd-ru-shin själv som gjort omarbetningen. Man missar eller förstår inte att även den ”stora utgåvan” från 1931, på liknande sätt som senare ”Ausgabe letzter Hand”, genomgått en utveckling. Abd-ru-shin hade även för denna ”stora utgåva”, på jämförbart sätt som i den ”lilla utgåvan” från 1926 ändrat ordningsföljden, lagt till nya föredrag och gjort andra redaktionella ändringar (till exempel rättstavning och upprepningar).

I slutordet till den ”stora utgåvan” från 1931 formulerade Abd-ru-shin insikten om sin andliga härstamning och den hjälp han därmed kan erbjuda människorna.

Även om han där skriver att han, Abd-ru-shin, nu fullbordat sitt budskap till människorna, betyder det inte att han inte hade mer att säga till människorna – han höll faktiskt många fler föredrag efter det. Men med föredragens innehåll i denna form hade han givit dåtidens människor ”grunden”, som möjliggjorde för dem att se Gralsbudskapet som Skaparens hjälp till människorna. Först genom det blev de kapabla att förstå de därpå följande förklaringarna i ”Nachklänge zur Gralsbotschaft” och att omsätta dem i praktiken.

Ett annat, ofta anfört argument för att denna utgåva inte fick ändras är meningen i efterordet ”Hur budskapet bör förstås” (”Nachklänge zur Gralsbotschaft”, band 1): ”… oförändrat bör ni lämna mitt budskap …”. Detta påpekande gäller dock enbart oss åhörare eller läsare, men inte författaren själv. I egenskap av förmedlare av Gralsbudskapet kunde han självklart ändra formen.

Denna möjlighet till omarbetning nämns även uttryckligen i de tre förlagskontrakt som slöts mellan förlaget ”Der Ruf” GmbH, München, och författaren Abd-ru-shin den 1/10/1930, den 19/9/1932 och den 28/1/1935:

”Herr Bernhardt förpliktar sig att utan betalning ombesörja korrektur och granskning av trycksakerna. För eventuella, nödvändiga ändringar kommer inte heller ske någon extra utbetalning.” (28/1/1935)

Att förstå och omsätta Gralsbudskapet i praktiken blev under de följande åren allt svårare för människorna. Historien visar att en övervägande majoritet av människorna slog in på andra vägar än dem som Gralsbudskapet pekar ut. Och inte bara människor i allmänhet, utan även många som hade bekänt sig till Gralsbudskapet och insett vilken hjälp den kunde vara i livet.

Redan år 1937 nämnde Abd-ru-shin för några förtrogna att utvecklingen skulle göra det nödvändigt med en omarbetning av hans föredrag – vilket framgår av brev och förklaringar till dessa personer.

Omarbetningen gjorde Abd-ru-shin under sin tvångsvistelse i Kipsdorf. Under denna tid var det trots stora svårigheter möjligt för några få bekännare av Gralsbudskapet att besöka honom och hans familj där. Han hade talat med dessa personer om en omarbetning av sina föredrag och förklarat, att han sammanställt budskapet i tre delar. Några av dessa personer har senare dokumenterat sina minnen av dessa besök i förklaringar eller brev.

Man kan knappt föreställa sig hur mycket Abd-ru-shin måste ha lidit under förhållandena i exilen. Den inre anspänningen och belastningen till följd av att han hindrades i sitt arbete påverkade slutligen även hans fysiska hälsa. Under en sjukhusvistelse i november 1941 kunde läkarna inte ställa någon fysisk diagnos och gav efter för patientens önskan att få åka ”hem” till Kipsdorf. Där lämnade Abd-ru-shin under eftermiddagen den 6 december 1941 denna värld. Hans önskan att komma hem strävade mot ett mål som låg himmelsvitt ovanför denna jord.

Efter Abd-ru-shins bortgång var det Maria och Irmingard Bernhardt som fortsatte hans verk. De fick genomlida de svåra krigsåren innan de vid krigsslutet 1945 kunde återvända till Vomperberg, platsen för Abd-ru-shins jordiska värv.

Något senare meddelade de i ett cirkulär till bekännarna av Gralsbudskapet att Abd-ru-shin omarbetat sitt budskap under åren i Kipsdorf.

Maria och Irmingard Bernhardt hade – vilket de ibland anklagats för – inte fått några fördelar av det faktum att Gralsbudskapet omarbetats. Det hade ju varit mycket enklare för dem efter kriget att på nytt utge den ”stora utgåvan” från 1931, ”Nachklänge zur Gralsbotschaft” från 1934 och de fram till 1937 utkomna enskilda föredragen i denna ”gamla” form! Det hade besparat dem mycket bekymmer, jobb, fiendskap och även utgifter.

Det var inget annat än deras självklara önskan att uppfylla Abd-ru-shins vilja och att sprida hans budskap på det sätt som han själv slutligen bestämt, som var grunden för deras handlande.

Ausgabe letzter Hand

Innehållsöversikt